Stramt
FotoSkapad av Claes Thureson tis, september 07, 2010 19:30:07
- Kommentarer(0)http://blogg.claest.se/#post524


Helt galet, men idag har jag flygit upp till Arlanda från Malmö, suttit i ett möte på flygplatsen och flygit tillbaka. Aldrig trodde jag att jag skulle göra något sådant.

På Arlanda, i väntan på flyget, tänkte jag på Lars Ohly och bröstpumpen. Hur en så oskyldig beskrivning av hur han och hans fru hanterade sin situation då väcker sådan indignation nu. Fullständigt idiotiskt. Gå till källan, hela intervjun med Lars Ohly finns på SVT Play, lyssna, fundera och bilda dig en egen uppfattning.









Hotellet vi bodde på, Skogshem&Wijk. Men det är bättre hemma. Ganska enkelt.
Det gick bra att vara på jobbfritids, allt gick ihop till ett enda stort allt. Plus att det också blev lite hemkänsla genom att jag strök min skjorta på hotellet. Ungefär så. Nu är det ny dag, nya föreläsningar och nya möten. 


Jag:
-Imorgon åker jag till Stockholm med jobbet, och sover över där. Så jag kommer inte hem förrän på torsdag kväll.
Fyraåringen:
-VA?!? Ska du på jobbfritids?








Rubriken är en rad från Tomas Andersson Wij. Igår såg jag honom spela på Malmöfestivalen. Det var bra, för han är bra. Men det var så lite folk, eller snarare för lite människor för en så bra artist. Jag undrar varför. Är han för sentimental? Är han för politisk? Eller bara alldeles för verklig, som ett fotografi utan Photoshop?


Låt mig beskriva det så här: Det var ett kollektivt beslut att vi inte skulle jobba idag. Istället for vi mot Ystad till ett ställe där vi visste att det fanns Stora maskiner. Vi skulle kliva upp i dem, och vi skulle köra dem. För att vi så gärna ville, och Stora maskiner är alltid Stora maskiner. Så vi gjorde det, parkerade bilarna vid Hedeskoga avfallsanläggning och gick in genom grindarna och körde det vi kom över. Grävmaskiner och hjullastare. Flyttade jord, staplade pallar och vedklampar.
Nej, okej, alla Stora maskiner var inte jättestora. Visst. Jag ljög lite. Förresten, vad gjorde du på jobbet idag?


Text från framtiden som jag råkat komma över:
Under slutet av 1900-talet ökade betydelsen av enskilda politiker för ett partis framgång i valen, den s.k. Westerbergeffekten. Successivt urvattnades det politiska budskapet, något som vissa kopplar ihop med Facebook och den spridning av omfattande men meningslös och allmänt hållen information Facebook bidrog till. Därefter försvann den ideologiska diskussionen, sedan även vallöftena. Det senare en följd av valet 2010, senare känt som valfläskvalet eftersom alla lovade mer åt alla utan att någon förstod varför, och de problem det ledde till. I samma val förekom SPI:s valaffisch, som då var ouppmärksammad men sedan blev stilbildande för politiska budskap utan egentligt innehåll.
Min reflektion: Valaffischer är intressanta som historiska dokument, t.ex. "Kräftor kräva dessa drycker", men idiotiska som budskap i nuet. Lars Winnerbäck sjunger:
Trött på all valproganda, lika billig som reklam
ja, "vi vill ha ett bättre Sverige". Åh fan!